Dagbok från dag 5 (näst sista dagen!)
Hej
Imorse dök Johannes Öhman, operans balettchef, upp som balettlärare. Alla blev direkt väldigt nervösa, men vi hade väldigt roligt. Han skämtade en del och man visste inte alltid om man skulle ta honom på allvar eller inte. Ett par gånger anmärkte han på att vi var alldeles för allvarliga. Han påpekade också ett par saker som man vanligtvis inte tänker på. När jag försökte ta en balans i "attitude" ställde han sig framför mig och kisade mot mig. Jag förstod inte vinken, utan såg nog ut som ett frågetecken fram till det att övningen var slut. Då frågade han mig varför jag hela tiden kisade medan jag dansade. Det hade jag aldrig tänkt på själv!
"Soweto" flyter på mycket bättre nu! Vi lär oss fler och fler steg, men processen försenas av att det hela tiden fattas personer i gruppen. Eftersom vi ska föreställa en ensemble är det viktigt att alla är där, inte minst för placeringen i rummet. Koreografin är helt underbar och gör mig jätteglad. Vilken tur att vi fick lära oss just den här biten!
Imorgon kommer vi vara tvungna att dra på. Det är sista lektionen och på eftermiddagen ska vi visa upp koreografin för alla på kursen. Spännande!
Jag hoppas jag får vara på framträdandet. Eftersom vi är så många är det ju inte säkert att alla får vara med...
Under vår sista lektion med Andrea repeterade vi en del vad vi hade gjort på vår första improvisationslektion, med Forsythe-tekniken, men vi gjorde också en del nytt. Vi experimenterade lite med vikt och att låta en speciell kroppsdel eller en annan person leda rörelsen.
Vi gjorde några övningar i par. En övning gick ut på att ens partner skulle ge en impuls åt vilket håll man skulle röra sig bakåt. Min partner gjorde inget fel men jag har en tendens att gå till överdrift och bli så uppslukad av dansen att jag glömmer massa andra nödvändiga saker -att hålla balansen till exempel. När jag fick en impuls började jag springa bakåt, med för stor kraft och så fort att mina fötter inte hann med. Det slutade förstås med att jag ramlade bakåt, inte bara en utan flera gånger!
Men bra övning är det, kanske inte att ramla baklänges, utan att testa sin egen kreativitet och låta impulserna ta över ett tag. Jag tror det är väldigt viktigt att lära sig koreografera och skapa sin egen rollfigur.
Imorgon är den allra sista dagen jag får se min klass och mina lärare... i varje fall på ett bra tag! Förmodligen blir det en del tårar. Tänk på allt vi upplevt under alla år! Och vad jag kommer sakna alla... Nej, jag ska inte tänka på det nu. Vi ses ju imorgon i alla fall.
Julia Bengtsson
