Dagbok från dag 3
Ja, nu är det bevisat: Tredje dagen är värst! Det är inte värt att vara ledig, det är alldeles för jobbigt att komma tillbaka... :)
På vägen till operan imorse träffade jag en av mina favoritlärare som hade varit på semester en vecka. Jag upptäckte hur mycket jag hade saknat henne och undrar hur jag kommer klara mig utan alla underbara människor som hjälpt mig så mycket här i Göteborg? Nåja, det är ju inte säkert att jag aldrig mer får se dem bara för att jag flyttar till Stockholm, men tryggheten av att känna alla och att alltid ha någon att vända sig till försvinner.
Det är tur att man hela tiden möter nya fantastiska människor.
Idag mötte jag till exempel en så inspirerande lärare, Heather Telford från Kanada. Vi mötte henne på Summer Intensive 2007 när hon gav oss yoga-lektioner. Idag lärde hon ut balett och tåskoteknik och hon hade övningar som fick en att sträcka ut sig och ta plats i rummet. Själv var hon jättelång, hade jättebra linjer och hade nog de finaste fötter jag sett! Hon var full av energi, även när hon bara korrigerade oss och eller berättade om någonting.
Efter tåskolektionen berättade hon att hon hade sett våra föreställningar -och berömde oss jättemycket! Det är roligt när någon man själv beundrar och ser upp till ger en så fin kritik.
Det är typiskt att idag var hennes sista dag på sommarkursen. Jag skulle verkligen uppskattat att ha fler lektioner med henne, men hon skulle hem till sin familj i Kanada och det kan hon bara göra en gång om året så jag får väl låta henne åka.
Om jag har tur kanske jag får vara med på Summer Intensive nästa år också, fast jag inte längre går på skolan, så jag får träffa henne igen.
Vi arbetar vidare med "Soweto". Det går långsamt framåt med min modern-teknik. Det känns åtminstone lite lättare. Kanske kan jag få ordning på den till på torsdag. Jag tror vi ska visa upp lite vad vi har arbetat med för resten av kursdeltagarna och lärarna. Jag ser fram emot det!
Trots att koreografin är svår och att jag förmodligen inte ser bra ut än när jag dansar den, älskar jag musikaliteten i "Soweto". Det är något speciellt med hur accenterna ligger och de stora rörelserna som gör dansen så dramatisk och fängslande. Det är synd att jag inte lyckats hitta någon video på nätet där man ser Cullbergbaletten dansa den. Jag beundrar verkligen dansarna i Cullbergbaletten. Jag fastnade framför Mats Eks "Carmen" när jag kom hem, idag.
Första gången jag såg ett verk av dem var jag fem år, tror jag. Då hade jag förstås aldrig hört talas om Cullbergbaletten. Birgit Cullberg hade koreograferat en "Abbalett", till kända Abba-låtar och med anledning av Abba-jubileet visade man den i TV. Den gjorde stort intryck på mig och Birgit Cullberg dansade till "money-money" utklädd till städerska -jag kommer ihåg hur stormförtjust jag blev! Varje gång sedan dess som jag har sett ett verk av Cullbergbaletten har det överraskat mig. Det är fascinerande hur kompaniet kan förundra gång på gång, hela tiden förändras, men ändå behålla sin kvalitet. Det är synd att man så sällan får se dem i Göteborg, högst en gång om året. Jag hoppas att jag får möjlighet att se dem oftare när jag bor i Stockholm nästa år.
Jag ser fram emot mindre träningsvärk imorgon...
